Vilka var årets mest intressanta utställningar, händelser och publikationer 2013? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2013. Nummer 21 är Kunstkritikks nordiska redaktör i Stockholm, kritikern Kim West. Han är också medlem av redaktionerna för tidskrifterna SITE och OEI, samt doktorand i estetik vid Södertörns Högskola.
Utställning 1
![]()
|
Pierre Huyghe, Centre Pompidou, Paris.
Ställ in julen, fly släkten, sälj klapparna, töm kontot, ta ett lån, gör vad som helst för att hinna se Pierre Huyghes absolut väsentliga utställning på Centre Pompidou i Paris innan den stänger om två veckor. Likt all stor konst skapar den ett spel av oupplösliga, hårt spända motsättningar: den är öppen, tillgänglig, en vind blåser rakt igenom den, det regnar in – samtidigt som den är rumsligt komplex, strikt oöverblickbar, inritad i ruinerna efter en tidigare utställning (Mike Kelley); den tar spjärn mot sin samtid, i begreppets starka, kritiska och historiska bemärkelse: mot de produktionsförhållanden och den sociokulturella och teknologiska logik som bestämmer konstens förutsättningar idag – samtidigt som den kastar sig ut i fantastiska spekulationer om framtida livsformer och upptäcktsresor till okända världsdelar; den riktar sig ut mot utställningsbesökarna med en uppsättning till synes publikfriande grepp (det finns en isprinsessa, dataspel, dockteater, suggestiva installationer, en gullig hund) – samtidigt som den omedelbart, i en ny vändning, drar sig tillbaka igen, in i en gåtfull likgiltighet inför betraktarens vädjan efter ett meddelande, en ordning, ett ansikte, en identitet, en historia, försoning, någonting att förstå. |
Händelse 3
Bok 1
![]() |
Peter Osborne, Anywhere or Not At All, Verso, 2013.
Vilket är ingenting mindre än vad Peter Osborne försöker göra, i årets mest uppfordrande bok. Anywhere or Not At All hävdar, på tvåhundra täta sidor, att samtidskonsten, för att kunna bli kritisk i stark bemärkelse, för att kunna resa sig till sitt begrepps nivå, måste ta spjärn mot sitt historiska ögonblick, mot en förståelse av hur kapitalismen, i sin senaste, globaliserade och affektiva fas – vad Osborne i Oslo helt enkelt kallade high capitalism, högkapitalismen – på ett fundamentalt plan förvandlar rummets och tidens, det vill säga den gemensamma existensens kategorier. Med utgångspunkt i en sådan förståelse kan den sedan sträva efter att fullborda den tyska idealismens – och den tidiga konceptkonstens – löfte om en radikalt antiestetisk konst, som ensam är vad som kan bekämpa den samtida kulturindustrins och de avancerade medieteknologiernas kolonisering av den sinnliga erfarenheten. |
Händelse 1
Utställning 2
Bok 2
Utställning 3
Händelse 2
Bok 3 (tre böcker)
Diskussion