12 december – Elena Tzotzi

Vilka var årets mest intressanta utställningar, händelser och publikationer 2013? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2013. Nummer 12 är Elena Tzotzi, curator och skribent som driver Signal – Center för samtidskonst i Malmö.

			2013 är året då en av mina absoluta och ständiga följeslagare i tanke och insikt fyller 30 – Rock My Religion av Dan Graham. Storslagen humor att han själv har sagt «Don’t trust anyone over thirty»… Var ska jag nu vända mig för råd och uppmuntran?
			2013 är även året då Camille Henrot tar världen med storm. En encyklopedisk skapelseberättelse som omfamnar allt – från öst till väst, från högt till lågt. Ett pulserande sound, ackumulerande klipp, spoken word vers och ett oändligt överflöd av information gör det omöjligt att värja sig mot den bombastiskt oemotståndliga Grosse Fatigue.

I rak motsats står Concrete Quitude, resultatet av ett nystartat samarbete mellan konstnärerna Magnus Thierfelder och Carl Lindh där få medel och lite action öppnar upp för en subtil värld av precision i samspelet mellan bilden och ljudet. Helt analogt, väldigt low-key och alldeles otroligt fängslande magiskt.

			Raimundas Malasauskas Oo cypriotiska och litauiska paviljong i Venedig. Kusligt, mystiskt och fullständigt glasklart. Helheten överträffar de olika delarna och tillsammans skapas en tid och ett rum som har satt ett djupt, djupt, djupt avtryckt.
			AGORA, den 4:de Aten-biennalen. Ingen som hörde talas om den? Inte så konstigt. Istället för att spendera de få eurosen på en megacurator och flyga in konststjärnor till ett krisdrabbat Grekland i «spännande» förfall fyllde man den före detta börsen Agora (marknadsplats) med dagliga presentationer, performance, diskussioner, motstånd och ansvar. Hatten av för att man lyckas omvandla den djupaste svaghet till sin skarpaste styrka.
			Joan Jonas Reanimation på Kulturhuset i Stockholm. Så bra, så inspirerande, så viktig att se. Jag satt fastklistrad framför Songdelay, 1973. Gå och se utställningen NU, innan det är för sent!
			Mike Kelleys närvaro i François Pirons utställning New Impressions of Raymond Roussel på Palais de Tokyo med verket Kandors 10B (Exploded Fortress of Solitude), 2011, var spöklik. En fästning av ensamhet, under, sorgsenhet och fasa. En grotesk gravsten likt ett monument som till slut sammanför allt han kastat sig över under sin livstid. En oerhört emotionell närvaro.
			2013 är också året då jag äntligen tar ner Our Band Could Be Your Life: Scenes from the American Indie Underground 1981-1991 från min bokhylla och läser den. «This is the never-before-told story of the musical revolution that happened right under the nose of the Reagan Eighties – when a small but sprawling network of bands, labels, fanzines, radio stations, and other subversives reenergized American rock with punk rock’s do-it-yourself credo and created music that was deeply personal, often brilliant, always challenging, and immensely influential. This sweeping chronicle of music, politics, drugs, fear, loathing, and faith has been recognized as an indie rock classic in its own right.» Jag kan bara säga – Läs den du med!
			Hårda politiska tider kräver hårda ord. Krabstadt levererar den nattsvarta satir som slår mot alla håll och kanter. Norden, integration, välvilja och konsensus – inget lämnas oberört. Nästa avsnitt heter Sex and taxes, strålande upptakt inför höstens val.