Statens Kulturråd utlyser ett nytt bidrag för kulturexport inom bild- och formkonst, litteratur och dramatik samt scenkonst. Bidraget kan sökas av mellanhänder inom olika kulturområden – som förlag, gallerier, curatorer och producenter – för kostnader i samband med aktiviteter som främjar internationaliseringen av svensk konst och kultur. Det hela möjliggörs av ett samarbete med Tillväxtverket, en nationell myndighet för entreprenörskap och regional tillväxt som ligger under Näringsdepartementet.
– Vi har tänkt mycket på hur vi kan stärka gallerier, curatorer och främjande organisationers internationella aktivitet, som tidigare inte har haft så många möjligheter att söka pengar, till skillnad från exempelvis författare och konstnärer, säger Anna Livén West, handläggare inom bild- och formkonst på Kulturrådet, till Kunstkritikk.
Elin Norquist är ansvarig för internationell samordning på Kulturrådet. Hon förklarar att beslutet är ett resultat av att många års diskussioner mellan olika parter slutligen fallit på plats:
– Redan i kulturpropositionen Tid för kultur 2009 nämndes dessa gruppers viktiga funktion i kulturlivet, och att de har svårigheter att söka bidragsmedel. Sedan dess har vi lyft frågan med de olika departementen och fört diskussioner i flera olika sammanhang och med bland andra Tillväxtverket. Detta är ett samarbete som är tänkt ska främja båda våra uppdrag, konstnärlig utveckling respektive konkurrenskraft, säger Norquist till Kunstkritikk.
– Rent formellt söker vi pengar från Tillväxtverket för detta. Pengarna kommer alltså ur näringsbudgeten, inte från kulturen. Det är positivt att ett annat politikområde ser potentialen inom kulturområdet. Kulturrådet och Tillväxtverket har olika uppdrag, men når här våra respektive mål genom en gemensam insats, fortsätter Norquist.
Svenska Galleriförbundet har länge bedrivit lobbyverksamhet i frågan. När Kunstkritikk når förbundets ordförande Ben Loveless från Galerie Nordenhake i Stockholm, befinner han sig i Mexiko på mässan Zona Maco. Han menar att förbundet har haft stor del i att det nya bidraget nu kommit till stånd, inte minst genom den förundersökning för internationaliseringsstöd för galleriers mässdeltagande som slutfördes 2014. En slutsats i rapporten var att ett eventuellt internationaliseringsstöd bör administreras av Kulturrådet.
– Vi väntar på fler detaljer kring vad bidraget innebär mer specifikt, och exakt vilka kriterier som gäller. Men naturligtvis är detta ett oerhört viktig genombrott för de gallerier som arbetar hårt och investerar i att exponera och främja svenska konstnärer utomlands, samt i allmänhet främjar den svenska konstscenen utomlands, säger Loveless.
Bidraget för kulturexport är tänkt att löpa som ett pilotprojekt över tre år. Det är avsatt 800 000 kronor om året till fyra ansökningsperioder inom de tre områdena bild- och formkonst, litteratur och dramatik samt scenkonst. Enligt Anna Livén West kommer ansökningarna att bedömas efter Kulturrådets styrande direktiv, med inriktning på «konstnärlig kvalitet, utveckling och förnyelse av konst och kultur». De/den som söker stöd kommer att konkurrera med alla inom de tre områdena, och i ansökan ange kostnader i samband med aktiviteter. Bidrag kan inte sökas för lön och traktamente.
– Vi vet att det finns ett stort behov, men vi vet inte hur stort genomslaget blir. Jag har fått väldigt många frågor sedan vi gick ut med detta i början av veckan, verksamheter med många typer av inriktningar i hela mitt område, bild- och formkonst, har hört av sig, säger Anna Livén West.
Ben Loveless betonar att de internationella konstmässorna, på gott och ont, har blivit allt viktigare plattformar för att exponera konstnärer. Han framhåller även de stora kostnaderna som mässbesök innebär och galleriernas ofta små ekonomiska marginaler:
– Mässan i Mexiko som vi är på nu kostar oss cirka 25–30 000 USD. Ett exportstöd betyder att gallerier kan investera i aktiviteter utomlands utan riskera hela sin ekonomi – eller åtminstone med en mindre risk. Det innebär också att gallerier kan fortsätta att främja och arbeta med konstnärer med en mindre tydlig kommersiell gångbarhet, och därmed säkra en bredd i de konstnärskap vi ägnar oss åt.
Det återstår att se exakt vad implikationerna blir för de enskilda aktörerna, men att Kulturrådet nu uppmärksammar andra kulturaktörer än upphovsmakare kan vara ett betydande symboliskt skifte för de som kallas mellanhänder. Elin Norquist menar att detta är ett viktigt erkännande av denna grupp.
– Vi kommer aldrig kunna möta 100 procentiga behov, men små medel kan göra stor skillnad, säger hon.
