Politisk högervridning av konsthallen Ujazdowski i Warszawa

– Detta är en del av ett större projekt att omvandla institutioner för folket till institutioner för regeringen, menar Aneta Szylak, chef för Samtidskonstmuseet i Gdansk.

Installationsvy från Bik Van der Pols utställning Far Too Many Stories to Fit into so Small a Box som just nu visas på Ujazdowski Castle Centre for Contemporary Art. Performance av Mamadou Góo under utställningen. Foto: Pat Mic.

Stormen kring Ujazdowski Centre for Contemporary Art i Warszawa, och dess nya chef Piotr Bernatowicz, har pågått sedan i höstas, och nu syns tydliga tecken på att den fruktade politiseringen och högervridningen av konsthallen börjar få fäste.

Ujazdowski, som i flera decennier har varit en av Polens viktigaste arenor för samtida konst, hamnade i kulturpolitikens epicentrum efter att polska kulturdepartementet handplockade den relativt oerfarne konsthistorikern Bernatowicz som ny chef i november 2019. Bernatowicz har gjort sig känd genom att ställa ut homofoba och misogyna konstverk och förfäktat antisemitiska åsikter i Radio Poznan. I en intervju med New York Times den den 8 januari menade han att många konstinstitutioner idag liknar «vänsterideologiska ghetton», något som han aktivt menar sig vara en motkraft mot.

Den polska regeringen anklagades omedelbart för politikerstyre, och tillsättningen sågs som ett försök att ändra institutionens politiska inriktning. Ett öppet brev hösten 2019 krävde att tillsättningen skulle dras tillbaka, och signerades av konstnärer som Mirosław Bałka och Artur Żmijewski liksom av 2019-års Nobelpristagare i litteratur, Olga Tokarczuk. Även CIMAM – det globala nätverket av moderna museer och konsthallar – skrev ett öppet brev där de uttryckte oro för hur ledningen tillsatts, och krävde en ny, öppen rekryteringsprocess. Men till ingen nytta. Strax efter nyår tillträdde den nye chefen och effekterna syns nu redan på flera plan.

Det tydligaste tecknet på en omstöpning av den anrika institutionen är att flera planerade programpunkter har avbokats, som performanceprogrammet PTV: Performance TV och en utställning med den belgiska konstnären Miet Warlop, som producerats i samarbete med Kunst-Werke Berlin. Till detta kommer budgetåtstramningar för den av Ujazdowski understödda tidskriften Obieg.

Ingen anställd vid konsthallen som Kunstkritikk har talat med vill gå ut med namn, då de fruktar repressalier internt. Stämningen beskrivs som «mycket svår», och flera med god insyn i verksamheten menar att den nya ledningsgruppen visar stora organisatoriska och professionella brister. Enligt en anonym källa så är de inställda programpunkterna del av den nya riktningen som ledningen med Bernatowicz i spetsen styr konsthallen mot.

– De använder budgeten som förevändning och ursäkt för att ställa in det redan satta programmet för att underminera den tidigare riktningen. Jag är inte ens helt säker på att de förstår vad Kunst-Werke är för institution och vilken hög status den har i konstvärlden, berättar personen som vill vara anonym.

Den senaste i raden av avbokningar gäller ett samarbete med det Antifascistiska året, ett projekt som omfattar konstnärliga, kulturella och sociala aktiviteter som äger rum i hela landet från september 2019 till maj 2020. Samarbetet skulle resultera i en serie bokcirklar och beslutet fattades redan efter det första seminariet som ägde rum den 11 februari. Under arrangemanget diskuterades Horkheimer och Adornos essä The Elements of Anti-Semitism från 1943, som historiskt sett var den första filosofiska texten om Förintelsens verklighet. Beslutet fick organisationen bakom det Antifascistiska året att skriva ett varningsbrev till allmänheten där de varnar «det akademiska samfundet, kulturvärlden och alla människor av god vilja för den vilseledande retoriken av Piotr Bernatowicz, som censurerar samtidigt som han förklarar öppenhet för diskussioner».

Inom kort kommer programmet för nästa år att offentliggöras, och flera källor menar att det kommer att domineras av Bernatowicz idéer om en högerkonservativ konst, som ett motstånd mot den «kulturbolsjevism» som han menar präglar samtidskonsten. Hans tankar finns att läsa i ett manifest för konsthallens kommande 7 år. Texten (som ännu bara finns på polska) kan i det närmaste beskrivas som en uppsats på A-nivå, där subtila formuleringar blandas med mer explicita, i syfte att underminera samtidskonstens status quo. Bernatowicz är också influerad av den utbredda konspirationsteorin om flygolyckan i ryska staden Smolensk, 2010, då 96 politiska dignitärer omkom, inklusive dåvarande president Lech Kaczyński. Händelsen har delat Polen politiskt och enligt Bernatowicz vänt honom från liberal till nationalistisk konservativ.

Enligt flera polska bedömare, inklusive Aneta Szylak, chef för NOMUS – Samtidskonstmuseet i Gdansk kommer den nuvarande Coronapandemin troligen att förvärra situationen i Polen.

– Coronaskräcken kommer ytterligare förstärka den konspiratoriska och slutna konservativa ådran i Polen, säger Szylak till Kunstkritikk. Det enda hoppet vi nu ser är lokalpolitiskt, exempelvis här i Gdansk där den politiska koalitionen är ganska progressiv och mer öppen. Men, regeringen har ändå kunnat ändra den nationella narrativen och i princip «ta över» institution efter institution. Detta är en del av ett större projekt att omvandla institutioner för folket till institutioner för regeringen, betonar Szylak.

Ujazdowski Centre for Contemporary Art. Photo: Wikimedia commons.

Diskussion