Alla får vara med

På Krets i Malmö blir konsten statist i en allt mer underfinansierad eventkultur.

Whose Museum x Krets 2019 – Kapitel 1: Max Ockborn. Porträtt av fyra potentiella personer i Malmö samt ett ombyggt galleri.

Icke-kommersiella Krets i Malmö har lånat ut sina lokaler till den kanadensiska konstnären och musikern Laura Hatfields ambulerande projekt Whose Museum, som under året kommer att hålla i utställningar och events tillsammans med olika inbjudna konstnärer.

Först ut är Malmöbaserade Max Ockborn vars fyra totempåls-liknande skulpturer har placerats i galleriet som väntande figurer, påklädda med mössor, jackor och skärp i midjan. Ockborns arbete med att samla, återvinna och dekonstruera harmonierar med den brokiga samlingen, som vem som helst får donera till. Tandrader, plektrum och stenar visas bredvid mer uppenbara konstobjekt i en platsbyggd hylla mot det inre rummet. Detta ger en sammantagen betoning av assemblaget som uttryck, och gör att de två delarna av utställningen, «museet» och Ockborns skulpturer, smälter samman på ett sätt som karaktäriserar hela presentationen.

Whose Museum x Krets 2019 – Kapitel 1: Max Ockborn. Porträtt av fyra potentiella personer i Malmö samt ett ombyggt galleri, installationsvy med skulptur av Max Ockborn till höger.

Att «kropparna» skyls av kläder döljer de intrikata sammanfogningarna av funnet material och lägger ett förbryllande lager av mystifiering på det redan mystiska. Men det förstärker Ockborns beskrivning av skulpturerna som deltagare i det umgänge som utställningen dikterar. Två cafébås har installerats i lokalen och besökare bjuds på kaffe, till barnen finns det papper och kritor. Eftersom det lilla utrymmet är en gammal butikslokal framstår inredningen som tämligen naturlig. Istället för menyer på borden ligger formulär som besökare kan fylla i om de vill donera till samlingen.

Utställningen betonar lekfullhet och slump, snarare än teoretisk forskning och arkivarbete. Implicit i frågan om vems museum detta är finns frågor om representation, aktivering och urval. Men mer passande vore kanske att tala om det ideala museet, där det ideal som uttrycks handlar om delaktighet och upplösandet av hierarkier. Museet som en plats för kulturhistorisk reflektion ersätts av museet som plats för gemensamt skapande och samtal kring vad konst är. Det senare har nog goda förutsättningar för att realiseras med tanke på presentationens informella och kuriösa karaktär.

Nackdelen är att glidningen mellan vardagsobjekt, social aktivering och konstobjekt resulterar i att Ockborns skulpturer inte kommer till sin rätt. Nedgraderingen blir ännu tydligare med påklädningen som gör att de får karaktären av att vara statister i sin egen föreställning. Det finns anledning att fundera på vad detta betyder i en stad där konstlivet konfronteras med nedskärningar, och där de mindre aktörerna blir mer beroende av ideella krafter och allt oftare ägnar sig åt korta utställningsperioder eller pop up- events där konsten inte alltid gynnas. Det här initiativets gör-det-själv-anda framstår då mer som ett tecken i tiden än ett välkommet avbrott.

Whose Museum x Krets 2019 – Kapitel 1: Max Ockborn. Porträtt av fyra potentiella personer i Malmö samt ett ombyggt galleri, installationsvy med skulptur av Max Ockborn till vänster.

Comments (5)